Äääääntligen....
....så har mattes skrivarfingrar hamnat på tangentbordet igen i min blogg.
Jag är ju så himla stolt över att få berätta att jag var på en utställning FÖRRA söndagen (ja, ni ser ju hur långt tid det kan ta ;-) och vill gärna få visa mina rosetter, ja, det blev hela tre stycken.
Och det jag är mest stolt över är den som är störst på bilden....den betyder att jag blev "Best in Show" i alla valpars kategori, alltså 1:a pris!
Jag fick ett par tomtar också, men den ena tog jag tag i när jag blev så exalterad över att inte behöva gå fint och uppföra mej hela tiden när det var över och slungade omkring så luva och skägg flög vida omkring så den blev det bara skrot kvar av.
Men vad gjorde det, jag hade ju en till att ta med hem till min flock i Stimmerbo när Nanna och Annelie hade badat mej innan dom skjutsade hem mej på kvällen.
(Matte är nämligen allergisk mot hästar och tävlingen höll till i ett ridhus så vi hade fullt med hästspån på oss när vi åkte därifrån, och det fungerar inte så bra då att komma hem med det yrandes omkring mej).


Om ni inte alla redan vet det, så är Nanna och Annelie dom snygga och härliga tjejerna som tog hem mej till sin kennel i slutet av juli i år, innan jag flyttade permanent till mitt gäng i Stimmerbo.
Och det är dom som har tagit med mej på dom två utställningar jag hitills har varit med på.
Nästa gång ska det tydligen bli en här i Smedjebacken den 15:e januari...spännande!
Och nu har matte och hussarna mina, redan planerat in att följa med vilket dom inte har kunnat dom förra gångerna.
Så det ska bli himla kul att visa vad jag kan när jag går med Annelie i ringen för dom också.

Valpkursen börjar närma sej slutet....och som uppgift till den här måndagen (igår) hade vi i uppgift att kunna klä mej med en T-shirt i bra storlek.

Det var helt OK både när vi gör det hemma och när en matte till boxern i vår grupp, skulle göra det igårkväll.....ni vet, köttbullar kan göra under med en, men bara om det är kul ;-)

I lördags innan vi hade kalas med en hel skrälldus gäster för min lillhusse som fyllde 12 år, kom familjen Draiby förbi och ville kika in i mattes butik och verkstad www.stimmerbokeramik.blogspot.com.

Med sej hade dom Pablos mamma, Aqua och syrran, Rizzla, som bor hos dom. (Pablo är min Annelies, lurviga kille i Smedjebacken.)

Här är det Rizzla som sitter och vill kela med min husse, och jag (som vanligt ;-) kan inte var still en sekund....nej, det går ju inte, jag vill ju naturligtvis få igång någon som vill leka med mej förståss :-)
Här nedan är hennes mamma Aqua som är på pricken lik sin dotter, eller tvärtom ska det förståss vara ;-)

Här är det också Aqua

Och här är det Rizzla, snygga brudar va!!!

Här är vi alla tre på avstånd...man måste ju avvakta lite först.... och kolla läget.

Hej hopp alla glada :-)!

alVin

Snööööööö....Yippie!

Men hur kul kan det här va´!
Detta vita, yrande, fluffiga, och helkuliga som kallas snö.

Och vilka fördelar, hur bra som helst är det....ni kan ju tänka Er....automatisk vätskekontroll i skägget när man rejsat på utav bara den och det börjar bli törstigt...dä ni, är inte alla som har :-D



Nåja, lite kallt var det förståss och nog fastnar det lite isklumpar mellan trampdynorna, inte så små heller ibland har jag upptäckt, men sånt har man mattar och hussar till att ta bort.
Och vad gör det.....livet leker ju i vintervädret!


Hej Hopp!

alVin

Häromdan...

...fick jag åka fyrhjuling upp i byn med lillhusse och matte.
Matte satt bakpå med mej i knä, och lillhusse fick hålla i gasen och köra.
När det var dags för hemfärd var släpkärran tom, så då blev det mattes tur att köra och vi killar fick åka släpvagn.
Inte första gången jag åker fyrhjuling, men jag kan ju säga... att det är bekvämare att åka på släpet istället för i ett trångt knä.
Dom måste ju inse att jag växer, och sitta inklämd mellan förare och passagerare är ju för all del vindstilla och varmt, men såååå trångt det börjar bli.
När vi kom hem körde vi killar lite cool dans inann vi gick in.

Stå stilla....vad är det?
Nej, nej, busa måste man, allrahelst med lillhusse :-)


Här ser man tydligt att jag växt....från att komma in under vår katt Jonas när jag flyttade hit, till att jag lätt ställer mej över, med honom under magen.

Jag vill ju så gärna vara den som syns mest, så ni ser ju vilken placering jag tog direkt när kameran syntes till.
Jonas är inte riktig lika intresserad....jag tror faktiskt inte att han förstår det där med kameralinser.
Han är liksom mer cool och lugn, tar dan som den kommer och inte mer med det.
Men jag, jag vill ju ha full fart och fläkt....men så är jag ju också en Perrovalp då.


Hej hopp på Er!

alVin

En "rosifett" blev det :-)

Ja, det blev en alldeles egen rosett i grönt och vitt...snygg!


Och så himla kul det var...hur mycket folk som helst att charma och vifta på hela bakpartiet för (ja, inte räcker det med svansen heller).
Och här är även min snygga tilltänkta, Tanya med på bilden...svart och vit....himla snyggt, eller hur.
Vi busar och flänger runt jämt när vi träffas så dom tvåbenta fick lov att hålla isär oss emellanåt.



Rosetten hängde en stolt matte upp redan då vi kom hem, så nu sitter den på plats :-)

Hopp å Hej!

alVin